Mamma, skulle det vara en så jävla hämsk grej om jag nu skulle vara överviktig?
Är det inte värre att jag är styrd av detta ytliga,skeva & utseendefixerade samhälle som jag nu är?
Jag är så jävla trött på era ord, era ord om mig.
Jag är så jävla trött på er värderande blickar. Era diet och träningstips. Jag tänker inte lyssna längre.
Det är inte mig det är fel på, det är ni.
Jag är så jävla trött på den oförståelsen om att människor föds med olik ämnesomsättning, olika gener och olika förutsättningar.
Jag är så jävla trött på att höra "Du kan väl inte ha en ätstörning, så som du ser ut" & "Men olivia ditt BMI är faktiskt 21,2 du är inte i riskzonen alls"
Pågrund av vänners och familjs värdering av mig har jag utvecklat ett extremt självhat , jag har verkligen velat förändra mig själv, velat kunna möta era krav.
Jag har gjort allt, jag har prövat allt.
Tro mig.
Jag har hetstränat, från 5 till 7 dagar i veckan, jag har följt diverse dieter, jag har gått flera dagar utan att äta, jag har tvingat mig själv med rinnande tårar att spy upp all min mat varje gång jag "råkat" äta.
Jag är inte ens en människa som kan ha det speciellt svårt heller, man kan kalla mig relativt normalbyggd fast kraftiga armar och ben. Jag kan inte ens tänka mig hur svårt många andra har det.
Detta är en bild på mig som togs för ungefär sex månader sedan. Mycket har hänt med mig sedan denna bild togs men framför allt min vikt. Innan denna bild togs hade jag bara ätit ett mål om dagen högst i flera månader och sedan hade jag fastat i tre dagar just för att jag visste att jag skulle stå framför en kamera.
Jag kommer kanske alltid må dåligt ifall jag äter mig mätt, (vilket är sjukt) men jag kommer göra allt för att förhindra att människor i min närhet hamnar i samma situation och vi måste tillsammans förändra vårt samhälle så att våra barn och deras barn aldrig behöver uppleva vår tids folksjukdom, anorexia.
